Drömmen om hus
Vissa kanske drömmer om hus hela livet. Att bygga hus blir för många då det ultimata målet.
Jag har aldrig drömt om hus. Inte förrän det blev verklighet, då när vi började rita på vårt egna hus. Så gör mig är drömmen om hus egentligen rätt ny. Det låter kanske konstigt, men så är det.
Både jag och min man är uppvuxna i en förort till Stockholm. Vi växte upp i klassiska rad- och kedjehusområden. Så ingen av oss har bott i villa.
Men hans dröm om hus startade tidigare än för mig. Han har sett det som självklart att flytta till hus länge, och särskilt sedan vi fick barn. Och när vår dotter var drygt ett år så växte den sig ännu starkare.
Jag var öppen för idéen, men inte såld. Jag är en riktig stadsmänniska som egentligen älskar livet i lägenhet, som älskar att ha service och restauranger inom några minuters promenad. Och jag tänker att om vi trivs, så trivs vår dotter också.
Vi var ändå och tittade på husvisningar. Men de som var interessanta gick alltid upp alldeles för mycket i budgivningen.
Men så hittade vi den. Tomten. När vi samtidigt började prata med husleverantörer och vår dotter blivit större och rörligare började min dröm växa. Det kändes självklart att vi ska bo där. Att hon ska få springa omkring där och inte på en trafikerad stadsgata. Att det inte ska behövas en promenad till parken för att få uppleva lite natur.
Men att rita ett eget hus har verkligen aldrig funnits i mina tankar innan. Det har ju på sin höjd handlat om att flytta till hus. Att bygga hus är en väldigt ny tanke som blir verklighet. Men det är ju en dröm att få välja hur sitt hus ska se ut. Det förstår jag nu.
Nu ser jag på vår ritning och tänker på tomten och längtar och drömmer om dagar när vi kan springa omkring i huset – som är anpassat efter vår familjs leverne – och på tomten och bara vara.