Ett halvårs letande
Vi älskar vår lägenhet mitt inne i stan. Här har vi nära till jobb, vänner, restauranger, affärer, och sedan slutet av augusti också förskola. Men sedan vår dotter kom för 1,5 år sedan har också drömmen om hus växt. Med litet barn var stan fortfarande perfekt. Men med en liten som bara vill springa, leka, gunga, hoppa så vill man slippa packa ner diverse packning, ta sig in i en minihiss, åka fyra trappor ner och promenera till parken. Och där består lekparken till stor del av asfalt.
Nu vill man bara öppna dörren och springa ut i gräset. Och vi ser framåt. Att vår tjej ska kunna leka omkring lite själv på tomten, medan man fixar med blommor, fikar på altanen, eller springer in och hämtar något på en sekund.
Så sedan i våras har vi tittat på hus och tomter och letat efter rätt objekt. I våras var det rätt sporadiskt. Sedan har det eskalerat och från slutet av sommaren har vi sett gamla 70-talshus, nybyggda villor, nyrenoverade hus, bergstomter, platta tomter, hus under produktion, visningshus … Ja, ni fattar.
När vi hittade vår tomt kändes det som en dröm. Den är platt (förutom en bergsknalle, som det skulle kunna gå att få riktigt snygg), den ligger som en liten gömd pärla i en del av Huddinge, extremt lite trafik, inga grannar med insyn, fritt läge, sol större delen av dagen, nära till motionsspår, sjö, natur.
Och jag säger igen: PLATT TOMT. Det finns ju knappt. Vi har varit mycket i Nacka, där det mesta är kuperat och bergigt. Inse hur mycket markarbete som sparas på det!
Så klart kommer ett liv där också innebära längre resor till jobben, bilresor till förskola och kollektivtrafik, infartsparkeringar. Men vi tror att plussen överstiger minusen mångdubbelt.